Vi är nere på ensiffrigt!

Det är nio dagar kvar nu, nio.
Det är endast sex dagar kvar till vi befinner oss i Jönköping och går in i tävlingsbubblan. Åhh vad pirrigt!

Nu är det riktigt, riktigt nära!

Tänker att jag besvarar några snabba frågor såhär inledande i inlägget:

Hur är dagsformen?
Fin! Lite snuvig i näsan dock och en fot som har lite molande värk. Men jag överlever nog 🙂

Har du allt du behöver ha med dig?
Jag tror det? Hoppas det snarare! Cykeln hämtades ut igår från sin service och uppgradering, våtdräkten hänger på tork här hemma och löparskorna är snörade och redo.

Kommer du kunna sova dagen innan?
Det återstår och se….

Vilka startnummer kommer ni att ha?
Helen kommer att ha startnummer 362 och Madeleine kommer att ha startnummer 669!
Att följa oss under tävlingen gör ni lättast på denna länk:

http://eu.ironman.com/triathlon/coverage/live.aspx#axzz4lUwa9Rdt Sen får ni klicka in er på ”Ironman 70.3 Jönköping” och knappa in våra respektive startnummer.

Har det skett några ändringar på banorna?
Jajjamensan att det har! En liten bit på cyklingen i Huskvarna har ändrats för att underlätta för de boende i området. Samt att hela löparbanan har gjorts om, istället för att springa varv på varv inne i Jönköping kommer vi nu att springa 3 varv runt Munksjön (samma sjö vi simmar i).

Sådär, hoppas lite av er nyfikenhet har stillats med ovanstående frågor. Lite mer inlägg om packning, förberedelser, tankar och sånt där kommer nu sista veckan inför tävling. Hoppas ni fortfarande är med oss på denna resa, även fast många inlägg blivit väldigt sporadiska under våren (pga mycket andra saker).

//Helen

Det är 24 dagar kvar till tävlingen.

Tjugofyra.

Det börjar närma sig nu, klart nervositeten börjar infinna sig också. Jag ser det som en utmaning somjag ska försöka njuta av så mycket jag kan!

Kroppen då, hur mår den kanske ni undrar? Jo tack, den känns stark! Jag är fortfarande ingen större beundrare av löpningen. Cykeln blir roligare och roligare medan simningen bara är ett delmoment för mig. Längtar till jag får sätta mig in i tävlingsbubblan helt och hållet den där veckan i juli!

Dock, samma vecka som jag tävlade i Växjö Triathlon bestämdes det att jag behövde få några leder sprutade om de skulle hålla på Ironmam. Nämligen min tå (som jag skrivit om innan) och min fotvrist. Sprutorna fick däremot vänta till efter Växjö Triathlon (pga infektionsrisken) och jag hade en tid i förra veckan, 7 juni. Jag avskyr att behöva få injektioner då jag starkt ogillar kortisonet, men det hjälper. Och just nu behöver jag att kroppen fungerar.

Den här gången gjorde inte själva nålsticket ont, det var först efterråt när leden måste expandera pga vätskan som smärtan kom. Jag var sjuk från jobbet och låg raklång på soffan, det var omöjligt för mig att röra på mig. Men efter dessa sprutor har det känts bättre! Jag har cyklat, sprungit och gått utan problem. Idag däremot, har vristen börjat värka igen vilket inte känns lika positivt, hoppas de släpper snart…!

Det känns lite lustigt just nu vilka kontraster i mående jag har dag för dag. Exempelvis så tävlade jag i agility med min ena hund dagen innan injektionerna och var otroligt smidig och snabb på banan – för att sen dagen efter inte ens kunna stödja på fötterna. Här har ni en bild på Glen, vi kom trea och tog vår sista uppflyttningsmerit för nästa klass! 

//Helen

Växjö Triathlon – Olympisk Distans

”Det är 20 grader i vattnet, och i tid till att den Olympiska klassen startar kommer det vara 27 grader eller mer i luften. Se till att vätska på er, för ni kan inte dricka ikapp”

Idag var det dags. Tävlingsnerverna pirrade redan när klockan ringde i morse, och nervositeten smög sig sakta inpå. Jag kom lagom till att Mini-distansen startade och åh vad jag längtar till Augusti nu (Kalmar MiniTri)! Men det var ju verkligen inte därför jag var här. Jag skulle ju tävla, dessutom i Olympisk distans!

Olympisk distans består av
1,5km simning
40km cykel
10km löpning

Jag hade gott om tid på mig att ställa i ordning  cykeln och mina grejer vid min plats. Cykeln hängdes upp och jag la ut grejerna i den ordningen som jag behövde dem. Cykel först, löpning sen. Sim-grejerna behöll jag i en väska eftersom de tar jag på mig utanför växlingsområdet.

Min fina vän Filip kom till Växjö för att hejja på mig, jag mötte upp honom lagom till det var dags att gå till simstarten. Bilderna i inlägget är även tagna av Filip, tack! Vi hakade på resten av alla tävlanden och hamnade vid bryggan som var startlinjen.

”Det är nu 5 minuter kvar till start”

Okej. Dags för mig att zippa upp hela våtdräkten, som hittills endast varit uppdragen till midjan. På med simmössan som var en klarorange färg (för synlighet) och simglasögonen. Phuu, här kom nervositeten i full fart. Jag sa ”vi ses snart” till Filip och vandrade sedan ner för att äntra vattnet.20170528_122315.jpg

Jag placerade mig långt bak i klungan, och det berodde på många faktorer. Dels är jag inte supersnabb i vattnet. Dels hatar jag att trängas. Men framförallt är min värsta mardröm att ha någon som sparkar mig i ansiktet. Så det var lika bra att vara långt bak.

*Poff*

Startskottet gick. Jag började crawla mig framåt. En fot där, och en fot där. Mycket folk! Jag fick nog i mig en större mängd av Växjösjöns vatten under tiden. Men jag tog mig framåt. Min teknik har jag tappat någonstans, så rätt snabbt blev det en kombination av bröstsim+crawl som fungerade. Men vilka vågor det var!
47min senare var jag uppe i vattnet, vilken lättnad!20170528_131750.jpg

Snabbt in i växlingsområdet för T1 – dvs första bytet. Av med våtdräkt, på med strumpor, skor, cykelhandskar, hjälm och solglasögon. Vroooim, det var bara att sätta fart. En behövde springa en liten bit till där man faktiskt får cykla, klickade i med skorna som gick super och jag for iväg!20170528_132128.jpg

Det finns backar i Växjö. Långa sega sådana. Bara så ni vet…. Jag tog mig framåt, här var det en 2-varvsbana som man behövde göra, så andra rundan sa jag till mig själv att jag minsann var stark och skulle framåt. Det lönade sig och jag kunde komma in i T2 efter 1h 42min på cykeln! Wohoo, bara löpningen kvar.
20170528_150345

Det var då det hände. Något small till i ljumsken när jag klev av cykeln, tänkte inte mycket mer på det då. Men när jag började springa kändes det hemskt. Jag kunde bara inte, och klockan tickade. Om det är något jag är säker på så är det att jag kan powerwalka riktigt riktigt snabbt, jag bytte därmed ut löpningen till största delen mot att gå sjukt fort.
20170528_150449(0)

Löpningen var också en bana som bestod av varv. Man skulle springa 5km åt ena hållet och sen tillbaka 5km in i mål. Lät ju enkelt. Förutom att det var 27grader varmt ute och en vätskestation vid kilometer 5…. När jag kom till vändpunkten vrålade jag ”vatten” och fick hur mycket som helst (tack funkisar! Helt underbart!), för jag var helt ensam på löpbanan. Majoriteten var framför mig och sen hade jag några bakom mig.
20170528_154311(0)

16:20 slog klockan och jag började närma mig. En funktionär på cykel swooshade förbi och sa ”Hejja hejja du klarar det”. För det var såhär, 16:30 stängde målgången. Jag började springa, nu med både en ljumske och ett knä som inte alls ville som jag.

#MåletÄrMålet

Det är vårt motto för hela det här. Jag bara SKULLE in i mål, sådetså. För min skull, för alla unga reumatikers skull. Vi kan om vi gör det som funkar för oss.
Jag såg Filip genom målburen och satte fart. Det pep plötsligt till från mattorna som läste av mitt chip och jag var i mål. Jag fick en medalj! Jag hade klarat den olympiska distansen!! Hurra!20170528_162337

Jag har nu varit hemma i några timmar. Ljumsken är nu bättre, men knät, mjah. Knät kom under löpningen då vädret blev så pass varmt och kvavt att det kom en regnskur. Plötsliga väderförändringar är inte att leka med om en heter Helen. Rädslan om fler leder skulle spöka fanns där men jag plöjde på, jag skulle ju i mål?!
Med sju minuter tillgodo gick jag faktiskt i mål. Jag skulle kunna plåga mig själv med att inte tycka att det var bra nog. Men vet ni?

Jag är en stark reumatiker. Med totaltiden 3h 53min 9s är jag oerhört, fantastiskt nöjd och stolt över mig själv.

Jag gjorde det!

Tävlingsdags!

Det är lite mer än en månad kvar till Ironman 70.3 Jönköping och det händer mycket saker nu!

Bland annat lever lederna sitt egna lilla liv vilket innebär en lite halvkrasslig uppladdning för oss båda två.

Den 7/6 sprang jag (Helen) Wings for Life World Run här i Kalmar. Madeleine fick tyvärr förhinder och kunde inte komma ner. Hur som, det var en fantastisk dag: solen sken och det var lagom blåsigt. Startskottet gick kl.13:00 och vi gav oss iväg. Jag kände mig stark som tusan, men otroligt pollenpåverkad så hade problem med andningen. 

9.33 km blev min distans! Jag kom inte över Ölandsbron i år heller, ynka 400meter därifrån. Men jag är nöjd! Sprang hela vägen och tyckte det gick prima! Knäna höll och det kändes stabilt.


Nu i helgen väntad det tävling(!) för mig. Jag är anmäld till Växjö Triathlon Olympisk distans. Dvs simma 1,5km, cykla 40km, springa 10km.

Jag är mest nervös för simningen. Det är inte supervarmt i vattnet vilket gör att jag automatiskt spänner mig och då går det inte riktigt så bra i vattnet som jag vill. Igår (22maj) hakade jag på min triathlonklubbs träning utomhus. De skulle simma cykla och springa i en följd. Jag ville mest testa min våtdräkt eftersom jag inte simmat med den ännu.

Det gick bra, lite kallt i vattnet, 14°C och jag gav mig iväg. Lite ringrostig i tekniken då jag inte simmat på ett tag av allergiskäl. Jag är väldigt allergisk mot pollen och när det satte igång här i Sverige reagerar jag direkt mycket kraftigare på kloret i bassängerna. Vilket då inte är ultimat om jag ska simträna.

Växjö tänker jag köra mest för simningens skull. Det är nästan samma distans som i Jönköping (400m kortare) och jag vill se hur det går. Självklart hoppas jag att jag kommer ut på både cyklingen och löpningen också. Det vore roligt!

Håll tummarna för mig i helgen. Vi ska bli bättre på att kika in här och uppdatera er – det har bara varit lite mycket nu under våren med en massa annat.

Kram på er!

100 dagar

Rubriken säger nog det mesta, men idag är det 100 dagar kvar tills vi genomför vår utmaning och förhoppningsvis har den roligaste dagen tillsammans med alla andra triathleter!!
Om vi är peppade? Japp!

Simma 1,9km

Cykla 90km

Springa 21.1km

Ironman Jönköping, 70.3

Det ska bli så häftigt att befinna sig i Jönköping hela den veckan, och framförallt söndag den 9 Juli. En måste ha mål att se fram emot, och jag (Helen) tänker att ett av målen är att bara befinna sig i den tävlingsstämningen som kommer att infinna sig. Så så roligt som det ska bli!

I det här inlägget vill jag lyfta de som är runt omkring mig, som hjälper mig på den här resan med stöttning och hejjarrop. Absolut finns det otroligt mycket krav på mig själv att genomföra träningen så jag vet att jag ger min kropp en rättvis chans att klara av tävlingen. Men utan motivation och stöd från de jag har närmast är det långt ifrån lika roligt eller motiverande att göra den här resan. Det är otroligt många som hejjar på oss, och jag tänkte skriva lite kort om några här nedan. ❤

Sofia

Jag vet inte om jag skrivit det innan, men helgen i Jönköping kommer inte bara bestå utav triathlon för min del. En av mina bästa vänner ska nämligen gifta sig dagen innan tävlingen, turligt nog bor de i Jönköping och jag ska lyckas kombinera det här…hehe.
I alla fall, Sofia och jag lärde känna varandra här i Kalmar när båda läste våra respektive utbildningar och sen har vi hållit ihop. Det ska bli otroligt kul att dela deras stora dag dagen innan tävlingen. Även fast många nog skulle diskutera hur oklokt det är att gå på festligheter dagen innan så är det något jag inte kan ge vika på: ens bästa vän gifter sig inte varje dag precis.
Som kuriosa på den här texten är både Sofia och hennes blivande man R, otroligt stöttande i den här satsningen. De har kollat av tider med mig som jag måste göra vissa saker inför tävlingen, hennes moster ska fixa pasta (kolhydratladdning) till middagen åt mig. Ja, massor med saker som är underbart med hela hennes familj! Om inte annat kan det även bli så att jag är tvungen att checka in mina prylar i finklänning pga tidspress….haha.

Min Daniel

Daniel är min andra halva här i livet. Visst att han emellanåt (nog rätt ofta) är skeptisk till alla mina påhitt och utmaningar som jag tar mig för, men han finns alltid där. Han stöttar och hejjar på och håller om mig när jag behöver det. Han är helt enkel bäst!

Att han dessutom accepterar och förstår min vilja i att kunna kombinera både tävlingen och Sofias bröllop den helgen är ännu mer underbart. Han försöker sätta sig i i vad jag pratar om och vilket schema jag går efter med träningen, och det betyder minst lika mycket som att bara få en simpel high five! Alla borde ha en Daniel ❤helen_daniel

Mamma

Det finns nog få personer som på så kort tid har blivit insatt i triathlon som min mamma. Varje år som Michelle (En annan av mina bästa vänner), eller hennes pappa har tävlat Ironman Kalmar har min mamma stått och hållit koll på om de passerat vid ”hennes” vätskestation på Öland. Hon försöker förstå de stora frisbeesarna (disc-hjul, dvs heltäckta bakhjul) och nyttan med dem, även alla termer och vissa regler. Det är rätt häftigt! Hon stod även ute i spöregnet och hejjade på mig vid mållinjen när jag gick i mål på MiniTri i Augusti förra året. Jag vet att hon kommer att följa både mig och Madeleine från datorn och mobilen när vi tävlar Jönköping – man kan följa våra startnummer digitalt!

Sen finns det otroligt många fler som jag är så tacksam för att ha runt mig på hela den här resan. Utan stöd och hejjarrop blir det långt ifrån lika roligt!

Nu är det somsagt 100 dagar kvar tills den stora dagen. Jag är så sjukt nervös och taggad inför alltihop! Jag låter bilden nedan tala för vilken utmaning som komma skall, det är en bild på en backe från Jönköping förra året som jag fann på Instagram! (kontot heter @pierreosbeck, men jag hittade den under #ironmanjonkoping)

jönköping_backe//Helen

Pollensäsong och träning

Här inne är det kanske något låg aktivitet. För egen del beror det på att jag har tusen olika grejer igång samtidigt på mitt jobb att jag helt enkelt inte haft ork att sitta vid datorn när jag kommit hem!

En uppdatering om träningen är nog på sin plats! Det går bra, mer än bra om jag får säga det själv. Benen känns otroligt starka, huvudet har en inställning att jag tamigtusan kommer att ta mig i mål och simningen blir bättre och bättre. Senast testade jag på tävlingsdistansen i simhallen här i Kalmar och det gick över förväntan! Kass kondis men jag kom in på 52min efter att ha simmat 1925m så jag är nöjd. Toknöjd! 

Löpningen har jag tyvärr varit tvungen till att göra inomhus. Jag är väldigt allergisk mot pollen och som tyvärr alla andra år kommer jag på alldeles för sent att jag ska börja ta pollenmedicinen för att förhindra alla allergiattacker. Det blir med andra ord väldigt svårt för mig att springa när jag har svårt att andas och se ordentligt. Nu inväntar jag full effekt av medicineringen och sen ska jag börja springa utomhus igen. Tills dess blir det ett par mil i veckan på löpbandet!

Cyklandet sker både ute och inne. Det har varit lite för rått för mig att cykla ute och då tillbringar jag några timmar inne på trainern istället. Trainern är en maskin dit jag kopplar min cykel så jag kan cykla inomhus med motstånd! 

 En bild på mig från ett 2h-pass på trainern här hemma.

Däremot har jag upptäckt efter allt cyklande att jag kommer behöva tejpa mitt knä igen. Då tejpar man med kinesiologitejp runt/på knät för stöttning och avlastning och låter det vara på tills tejpen släpper. Kan skriva ett inlägg om det när jag fått det nytejpat så ni får se hur det ser ut!

Ta hand om er!

//Helen

Tidsbegränsningarna

Som tidigare utlovat kommer här en mindre förklaring till hur tävlingen kommer att gå till i Juli, och vilka tider som vi har att förhålla oss till i träningen. Tyvärr är det så att det finns tidsgränser, vilket gör att träningen blir oerhört pressad för att öka marginalerna till cut off-time.

De tre grenarna man tävlar i är som vi sagt tidigare:
1) Simning
2) Cykel
3) Halvmaraton
Mellan dessa tre moment när man skiftar kläder/skor befinner man sig i växlingsområdet (transition), vilket även kallas T1 = första växlingen mellan simning och cykel, samt T2 = växlingen mellan cykel och löpning.

ironmanschedule.png

Det preliminära schemat för tävlingen är nu släppt, för att se det i sin helhet kan ni klicka HÄR, ovan har ni schemat för söndagen = tävlingsdagen. Det som är inringat i rött är då jag och Madeleine, tillsammans med alla andra triatleter hoppar i vattnet och börjar vår resa.

Allt som allt för tävlingen kommer vi att ha 8h30min på oss att genomföra alla moment. Men, det finns tider vid varje moment som vi också behöver förhålla oss till.

För simningen

Simningen går av stapeln kl.09:00 söndag 9 Juli i Jönköping. Alla tävlanden kommer att få individuella starttider då tiden börjar räknas när man klivit på avläsningsmattorna (som registrerar ens passage). Arrangörerna räknar med att alla tävlanden kommer att vara i vattnet efter 30min rullande start.
Från att man har klivit på mattan och påbörjat sin simning har man 70min på sig att genomföra simningen och ta sig in i T1. Är man inte klar innan dess får man inte fortsätta.

För cyklingen

Efter att man hämtat andan, dragit av sig våtdräkten, tagit på sig cykelskor/skor och hjälm beger man sig ut från T1 och gör sig redo att trampa 9mil. Då det är individuella starttider kan cut off skilja sig för vissa tävlanden, men alla måste ha avslutat cyklingen senast 5h30min efter sin starttid. Exempelvis, hoppar du i vattnet 9:30 måste du ha avslutat cyklingen senast 15:00 och befinna dig i T2.

För löpningen

Efter cyklingen är det samma process som efter simningen, man beger sig in i växlingsområdet, T2 och ställer tillbaka cykeln på sin plats och byter skor till vanliga löparskor (om en använt cykelskor) och börjar springa de 21.1km som är sista etappen av äventyret! Återigen är alla cut-off-tider individuella och baseras på ens starttid, men för att få medaljen för loppet ska du passera mållinjen senast 8h30min från din start. Alltså, startar jag 9:30 måste jag ha korsat mållinjen senast 18:00.

Det går heller inte att ”låna” tid mellan momenten, om en skulle behöva mer tid på simningen exempelvis.
Nedan ser ni bild på hur växlingsområdet såg ut 2016, med omklädningstälten, cykelställen och alla in- samt utgångar.
– Den grå streckade linjen är vägen man kommer efter simningen in i T1.
– Blå linje är cykelsträckan ut på banan, och in i T2 igen.
– Röd linje är ut på löpningen.

ironmantransition.png

//Helen