Uppdatering från sjukstugan

Det finns ingen träning att berätta om. Jag har rosselhosta, är förkyld och inflammationerna i lederna blir fler och värre för varje dag som går. Förra veckan var jag hemma och vilade, denna veckan har jag mjukstartat med att jobba på kansliet. Nästa vecka drar allt igång på riktigt med massa möten och flängande. Hade jag mått bra i kroppen hade jag varit hur taggad som helst. Jag blir jätteledsen när jag tänker på att jag inte är mig själv. Jag är inte glad, kreativ och positiv som vanligt. Jag är helt avtrubbad. Hjärnan har dessutom tappat rumsuppfattningen och jag går hela tiden in i dörrkarmar, bord, stolar, allt. Blåmärken överallt.

Alla moment tar tid och massa energi.
Sträcka sig efter mobilen och lyckas få den till sig för att stänga av larmet utan att tappa den i golvet. Försöka få igång rörligheten i lederna för att så småningom ta sig ur sängen. Ta sig ner för trappan. Sätta på vattenkranen och fylla ett glas med vatten att dricka, utan att tappa det. Hålla duschhandtaget över huvudet, ta på sig jeans, strumpor, borsta håret, tänderna, allt utan kraft i händerna och utan att böja armbågen… Alla moment tar tid och massa energi.

img_5914

Jag ska få kortisoninjektioner den 24/1.
Jag är rädd. Rädd att de kommer säga att jag måste byta medicin. Rädd att de ska ta ifrån mig friheten att kunna ha medicinen utanför kylskåpet i en månad. Rädd att de inte ska fungera. Rädd för biverkningar.

/Madeleine

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s